Sista dagen innan hemfärden
När man åker mer än 200 mil förväntas det nästan att man kommer hem med någon slags souvenir. För att hitta en sådan bestämde vi oss för att återigen ta oss in till Alcudia Old Town. Den här platsen var resans absoluta höjdpunkt och jag tror vi gick igenom varenda gränd i den lilla staden och bara tog in omgivningarna och känslan att vandra runt i en flera hundra år gammal stadsdel.
För den vågade kunde man betala ett par euro och bestiga den steniga stadsmuren som omringade stadskärnan. För mig som blir höjdrädd av att kliva över en tröskel kändes det här som att utmana ödet lite för mycket och därför stannade jag kvar på fast mark på låg höjd.
Det första jag köpte var en superkitschig kylskåpsmagnet föreställande nyss nämnda stadsmur. Därefter gick vi förbi ett antal sko- och keramikaffärer innan vi till sist hittade en butik som sålde inhemska delikatesser.
Felkryddat
Därinne gjorde jag som jag brukar och höll på att köpa med mig kryddor från Italien (!) och provsmaka olivolja med en använd tandpetare innan den stackars expediten hann stoppa mig. Efter ett försiktigt tillrättavisande ledde hon oss fram till hyllen med lokalt producerad olivolja och kryddor från Mallorca. När man äntligen tagit sig till Mallorca som glad 42-åring hade det känts lite dumt att komma hem med kryddor från Italien.
Ett par timmar senare befann vi oss åter på hotellet för att äta en sista fantastisk middag. Här passade vi även på att säga hejdå till ett äldre par vi lärde känna redan första dagen. Paret hade försökt förlänga sin bokning en vecka till men hotellet var i princip fullbokat ända fram till någon gång i höst. Jag förstår varför.
Med mat i magen och med ett fantastiskt kvällsväder gick vi ut och förevigade omgivningarna en sista gång innan det var dags att göra sig redo för hemresa hem till yttersta norden igen.