Resdag 6-7 – Läkarbesök och antibiotika
Till slut gick det inte att blunda längre och vi insåg när vi vaknade upp på morgonen att sambon var i behov av någon slags läkarvård. Givetvis inträffade det här på en söndag och självklart hade hotellet besök av en läkare samtliga dagar i veckan utom just söndagar. Damen i receptionen lät göra gällande att det bästa sättet för oss att få vård var att hon skulle tillkalla en läkare som tydligen hade något slags samarbete med hotellet. Det här lät ju bra tyckte vi och gick tillbaka upp på rummet och väntade.
40 minuter senare knackade det på dörren och en man med en stor väska uppenbarade sig i dörröppningen. I väskan fanns allt från lavemangsprutor till blodtrycksmanschetter och hukandes gjorde han en undersökning av sambon. Han fann att hon led av en kraftig inflammation i halsen orsakad av bakterier. Följdaktligen beordrades vi ta oss till ett apotek och hämta ut en hästkur antibiotika.
För detta villa han ha €130 vilket han också fick.
Så här i efterhand har jag förstått att det är lämpligt att teckna en separat reseförsäkring när man beger sig iväg utanför landets gränser. Det gjorde inte vi för vi räknade kallt med att det inte händer oss. Hemförsäkringen täckte kostnaden för läkarvård och medicin men nästan hela beloppet åts upp av självrisken på 1500 kr. Så kan det gå och vi lärde oss något av det.
Då var det dags igen att hitta en taxi och leta upp ytterligare ett farmacia. Eftersom det var söndag fanns det i närområdet exakt ett apotek öppet och detta hittade vi i Port de Alcudia.
Den här staden var lite mer bilvänlig och den mer än lovligt buckliga taxibilen tvärnitade alldeles utanför dörren, när vi lämnat fram pappret som visade vilken farsot som drabbats sambon ordnades det fram ett recept och ett par minuter senare klev vi ut med ett par kartonger pillar rikare och ganska många euro fattigare.
Dags att göra stan
Sambon satte sig ner på första parkbänk och svalde ner den första tabletten antibiotika på plats. Sedan bestämde vi oss för att utforska staden när vi ändå var här. Arm i arm tog vi ut kursen ner mot hamnen och bestämde oss för att göra det bästa av situationen.
Port de Alcudia var ganska mysigt men väldigt turistig. Ett uppbrunnet hotell låg alldeles intill stranden och mängden butiker som sålde plastaskit (turistiga saker av tvivelaktig karaktär) gick knappt att räkna.
Sambon hade den 14 km långa stranden mitt i staden på sin att-se-lista så dit tog vi oss ganska snabbt. Frågar du mig var det inte någon speciellt märkvärdig strand förutom att den var väldigt lång men att gå 14 km i sand var varken sambon eller jag sugna på. Istället gick vi in på SPAR och köpte chips.
Efter ett tag hittade vi även Alcudia-skylten som kändes ganska obligatorisk att fotografera. Det var dessutom kanske roligt att det satt ett litet barn inne i en bokstav när jag nyfiket knackade på skylten för att försöka ta reda på vilket material den var tillverkad av. Det tyckte dock inte barnet som skrikande sprang iväg till sina föräldrar.
Efter någon timme tyckte vi att det började bli dags att leta upp en taxi för att ta oss hem till hotellet igen. Det tyckte också hela den nordöstra delen av Mallorca då den extremt välbesökta marknaden som varje söndag lockar till sig både turister och lokalbefolkning. Vi bestämde oss för att försöka stoppa en taxi längs vägen men det slutade med att vi planlöst irrade omkring i ytterligare någon timme.
Vid det här laget började sambon se riktigt blek och medtagen ut så jag provade att ringa vårt hotell för att få dom att hjälpa oss boka en bil. Det slutade med att dom rekommenderade oss att gå in på ett hotell i närheten där vi befann oss och be dom boka en bil åt oss. Sagt och gjort, ett hotell letades upp men receptionisten lät oss förstå att det skulle vara mycket snabbare att gå till taxistationen i stan och där hoppa in i en bil.
Den här tanken hade redan gått upp för oss då vi traskade runt i staden någon timme senare. Tyvärr ledde Google Maps oss till adressen för taxibolagets kontor istället för taxifickan men det var jag för svettig och törstig för att begripa.
Tillsammans letade vi oss fram genom de vindlande gränderna och runt ett hörn dök då taxifickan upp. Vi blev något fulla i skratt när vi insåg att den låg cirka 100 meter från apoteket där vi först stannade. Lokalsinne är bevisligen inte min starkaste gren. Eller ens näst starkaste.
Äntligen tillbaka
Till slut hittade vi en fick och trängde oss fram på ett typiskt osvenskt sätt till den första taxibilen som stannade. En kvart senare satt vi återigen på vårt hotellrum och pustade ut. Jag började må bättre men med sambon var det lika illa som tidigare. Tillsammans tvingade vi i henne ett par liter vatten innan det var dags för middag och sedan ett tidigt sänggående.