Resdag 3-5 – Sol, bad och god mat
Hungriga, nyvakna och rufsiga i håret vaknade vi så småningom till liv. För min del tog det ett ganska bra tag innan jag insåg att jag faktiskt inte var hemma i Västerås längre. När jag klev ut på balkongen för att dra ett par djupa andetag vände jag blicken mot skyn och såg ett av många plan som trafikerade luftrummet ovanför oss.
Det tog ännu längre att komma till insikt att jag endast ett par timmar tidigare befunnit mig i en sån där förvuxen konservburk på 12500 meters höjd. Och nej, ni som undrar. Jag är fortfarande inte medlem i någon 10,000 metersklubb, även om jag lyfte frågan för diskussion men ordföranden (det vill säga sambon) fann frågan med nej besvarad.
För mig som är relativt ny på det här med resande krävdes det en lugn dag utan några inplanerade måsten för att verkligen kunna landa, både fysiskt och mentalt. Den första dagen spenderades därför på hotellet och i dess omedelbara närhet. Det här hindrade inte mig från att i alla fall doppa tårna i Medelhavet men så mycket mer än så blev det inte.
Vitblek man på grunt vatten
Det här tog jag igen med råga de kommande dagarna. Likt en säl på LSD plumsade jag omkring i havet så fort tillfälle gavs. Det salta vattnet var något helt annat än vad jag var van vid från mina lek- och plasklekar hemma i Östersjön.
När det inte badades så åts det eller dracks. Du hittar ett urval av våra måltider i galleriet här nedanför.
Ibland glömde jag helt bort att fota och ibland fann jag inte att ett foto på min frukostfralla skulle uppnå verkshöjd men det mesta som jag stoppade i mig fångades faktiskt på bild.
Ungefär så här långt hade vår semester gått som förväntat. Vi hade ätit gott, vi hade druckit gott och vi hade spelat schack nere på stranden.
Sen fick sambon ont i halsen. Efter lite funderade kom vi på att det nog inte kunde ha att göra med luftkonditioneringen på rummet för den hade vi inte lyckats starta. Det visade sig i ett senare skede att det handlade om en bakteriell halsinfektion. Jag som lekman gissar att den kommer från någon av alla snörvlande och hostande medpassagerare på planet ner men vem patient zero var kommer vi nog aldrig komma underfund med.
Dónde está la farmacia?
Det här visste vi inte förrän någon dag senare så vi bestämde oss för att leta upp första bästa apotek. Jag som pluggat spanska helt i onödan fick sköta snacket nere i receptionen och några sekunder senare stod vi ute på gatan och väntade på en taxi som skulle ta oss till närmaste apotek. Detta apotek visade sig ligga inne i Alcudia Old Town vilket jag visserligen hade satt upp på min att-se-lista men under helt andra former och förutsättningar.
18.37 satte vi oss i taxin och några minuter senare och många ignorerade stoppskyltar senare fann vi oss till slut inne på ett apotek. Här köpte vi på oss det mesta vi hittade i receptfri väg och knallade sedan tillbaka till hotellet. I efterhand kanske vi skulle tagit en taxi även tillbaka, att vandra runt i subtropisk hetta med en infektion härjande i kroppen är nog inte det bästa sättet att läka ut den. Men hem kom vi och medicin fick sambon i sig.
Dagen efter kunde hon knappt svälja och jag började känna mig lite lurig i halsen även jag. Givetvis inträffade detta på resans varmaste dag så i 29 graders värme letade vi upp en solbädd där vi tillbringade i stort sett hela dagen med uppehåll endast för matintag och toalettbesök. Mysigt!
Solbädden var så finurligt konstruerad att vi bestämde oss för att likt en kinesisk bilfabrikant fotografera varje vinkel och vrå av den för att sedan försöka snickra ihop något liknande på hemmaplan. Lyckligtvis så ångrade vi oss och köpte en hammok på Biltema istället.
I nästa del tvingas vi ta oss in till ytterligare ett apotek i en helt annan del av Alcudia. Fortsätt gärna läsa!