Likt Sylvia Vrethammar har jag gått omkring och vrålat ”Y Viva España” i nästan en hel vecka i sträck. Jag är nämligen ingen särskilt berest typ, jag har varit utomlands ett fåtal, eller inga, gånger beroende på vem man frågar. För min lilla sambos del räcker det nämligen inte att man lämnar landets gränser för att resan ska klassas som en utomlandsresan men jag håller inte riktigt med.
Man kan väl säga att jag inte förrän nu har varit utanför Baltikum. Resor av mer eller mindre tvivelaktig art har gått till Danmark, Finland, Norge, Estland och Åland men den här gången gick färden längre söderut.
Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.
Vår familj när jag växte upp bestod av en hel skock av ungar i vitt spridda åldrar och att packa in alla dessa på en charterresa lät sig liksom inte göras. Det förhåller sig nämligen som så att inte alla familjer kan lägga en månadslön eller två för att sitta med sand mellan tårna i ett par veckor om året. Min kunde det definitivt inte så resande har liksom inte varit något som jag längtat efter eller testat på.
I ett tidigare liv så var det stående skämtet att jag inte ville skaffa barn förrän jag hade varit i Spanien. Hur det här kom sig minns jag inte riktigt men jag kommer ihåg att alla tyckte att det var ofantligt roligt. Så, i den aktningsvärda åldern av 42 år har jag nu åkt på min första charterresa. Givetvis till Spanien!
Jag kommer därför likt en nybliven förälder som vill visa sitt kladdiga barn för hela världen posta en miljon bilder från Mallorca i det här inlägget – och säkert i flera kommande. Håll till godo!
Från Köping till Medelhavet
För er som inte har en aning om var jag befinner mig till vardags så utgår vår resa från Västerås, eller egentligen Köping då min fruktansvärt höga arbetsmoral inte tillät mig att ta en hel dag ledigt (läs: mina semesterdagar räckte in till).
Flyget till Palma de Mallorca avgick klockan 07.15 och av någon outgrundlig anledning behöver man vara på plats en halv evighet innan man får gå ombord.
Ni som är mer resvana har säkert inget emot detta men jag tycker nog att jag fick sitta och gäspa lite väl länge innan det var dags att sätta sig ner i flygfåtöljen.