Idag var det dags för den årliga ispromenaden. Precis som förra året lovade jag dyrt och heligt att köpa mig ett par långfärdsskridskor så jag kunde glida runt som en graciös svan längs den utstakade banan på Mälaren som jag ser varje morgon från fönstret i mitt kök på Lillåudden.
Givetvis blev det inte så det här året heller, men nästa år.. Då kanske ni ser mig swoscha förbi med isdubbar runt halsen och en orange mössa. Eller kanske inte. I år nöjde jag mig att traska ut på den tjocka isen iförd ett par slitna gympaskor och en nervös sambo som klokt nog stannade kvar på land.
När jag likt en pingvin som skitit på sig halkat ut till den plogade banan passade jag på att njuta ett tag, det är en ganska bisarr känsla att stå ute på en fryst sjö och tänka på att om isen brister nu så blir det förmodligen inte så bra. Men då jag fegt nog stannat iland tillräckligt länge för att se så att ingen av de andra dårarna ute på isen brakade ner i en vak innan jag själv gick ut kände jag mig ganska trygg ändå.
Tyst och stilla
Efter att ha njutit av tystnaden där ute passade jag på att föreviga stunden med hjälp av min mobiltelefon. Efter ett tag började vinden tillta och helt plötsligt kändes det inte så idylliskt längre.
Tillbaka till bryggan
Efter mycket om och men fick jag till och med sambon att ta ett par trevande steg ut på den solvarma isen. Men när jag hällde ut de sista dropparna kaffe ur den medhavda kaffemuggen skrek hon att det skulle gå hål på isen och flydde upp till den relative tryggheten på bryggan alldeles utanför där vi bor.
Bilder togs och dessa delar jag med mig här. Klicka och njut!
Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.