När streamingtjänsterna gjorde sitt intåg i var mans hem upptäckte jag en märklig sak med mig själv. Överallt läser jag om folk som väntar på att binge-titta på en hel säsong av valfri serie. Ett genomsnittligt program av valfri serie nuförtiden tycks ligga mellan 30-45 minuter och om vi leker med tanken att en säsong består av 12-13 avsnitt talar vi alltså om cirka 9 timmars sträcktittning. Ingen TV-serie har lyckats få mig till det här – förutom två.
När första avsnittet är över kan det dock hända att jag blir lite sugen på att titta på ett avsnitt till, det beror på cliffhangern och hur duktiga manusförfattarna är på att sälja in nästa avsnitt. Om jag tittar på avsnitt två händer det faktiskt då och då att jag sitter kvar i soffan och spanar in avsnitt tre också men det händer väldigt sällan. Men det händer.
Om nu serien i fråga har lyckats hålla fast mig i tre hela långa avsnitt så är jag vid det här laget såpass rastlös att jag antingen får gå ett varv runt huset eller titta på någonting annat. Det här upprepar sig TV-serie efter TV-serie – tre avsnitt and then I am out!
Undantaget som bekräftar regeln
Av alla TV-serier jag har gett mig på att är det i skrivande stund endast två stycken som fått mig att stanna kvar i fler än tre avsnitt. Breaking Bad (Netflix) och Gomorrah (HBO). Den förstnämnda kräver kanske ingen vidare förklaring. Science bitch!
Så fort någonting blir tillräckligt hajpat så brukar jag tappa intresset. Ju fler människor som lovordar något desto troligare blir det att jag inte tittar på det. I alla fall inte till en början. Jag antar att det är hipstern i mig som är rädd för att vara mainstream. Jag har till exempel inte tittat på Skam ännu trots att jag ännu inte stött på någon som inte tyckt om den.
Serie nummer två är Gomorrah. Tänk dig en modern Gudfadern fast i TV-format. Roberto Saviano som ligger bakom serien lever under ständigt polisbeskydd och dödshot från den Italienska maffian. Serien är på Italienska men det glömmer man bort tämligen omgående. Det här är så jäkla bra att jag inte ens tänker försöka beskriva den ty det vilar spoilers bakom varje scen.
Kika på trailern istället:
Med en liten sambo som jobbar de mest märkliga arbetstiderna som jag har varit med om och jag som jobbar 8-17 måndag till fredag är det inte helt lätt att hitta tid då vi båda är lediga och dessutom upplagda för att sitta och glo på TV.
Min TV-smak skiljer sig dessutom ganska mycket från hennes vilket gör det hela ännu svårare. Därför tittar jag på ”mina” serier när jag är ledig och jag låter hon ha Paradise Hotel för sig själv. Win-win. 🙂