Det här skulle kunna vara en bra titel på en bok, eller som i det här fallet ett blogginlägg. Jag har nämligen fått kaffe igen och som seden bjuder kräver detta att jag skriver något. Den sporadiska publiceringstakten på den här bloggen håller i sig och jag märker nu till min stora förskräckelse att jag inte skrivit något sedan jag sammanfattade semestern och nu är det helt plötsligt januari. Slutet på januari till och med.
Att påstå att det inte har hänt något sedan dess är att ljuga. Faktum är att det hänt så fruktansvärt mycket att jag knappt vet vad jag ska fokusera på. Därför väljer jag något som hänt i någorlunda närtid. Skyltmakaren (ja, jag är faktiskt en sådan.. bland mycket annat) har fyllt 42 och blivit så pass gammal att det blivit dags för glasögon.
Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.
Så här ser man alltså ut när man med hjälp av sin lilla sambo kravlat sig iväg till optikern, fått reda på att man har ett brytningsfel och att man faktiskt förväntas kunna se med bägge ögonen samtidigt på både kort och långt håll. Efter ett par minuter tillsammans med den hurtfriska optikern April utbrast jag ett förvånat ”Wow!” när hon höll upp rätt lins för mig framför mitt öga.
När jag vandrade ut från optikern på väg mot parkeringen var det som att en ny värld öppnat sig. Allt vad helt plötsligt i 3D. Jag har visserligen inte sett helt i 2D innan men jag har i många år haft lite krångel med att bedöma avstånd och liknande. Att bedöma om man hinner ut mellan två bilar har alltid varit lite av en chansning. (Viss överdrivan för komisk effekt, jag har faktiskt taxikörkort och ser en ära i att köra både bra och säkert.)
Skelar man inte så finns man inte
Jag har faktiskt haft glasögon en gång för länge sedan. På den tiden var jag ingen skyltmakare utan en solpanelstestare. Den gången behövde jag ha dom för att råda bot på mitt skelande och optikern jag valde den gången var Synsam. Det kommer jag inte att göra igen. Då kunde man varken justera bågarna så att brillorna faktiskt satt kvar på nästippen och dessutom kostade ett par enkelslipade glasögon över 4000 kr med synundersökningen inräknad. Nu kom jag undan med ungefär hälften och då fick jag till och med två glasögon.
Nu så här ett par dagar senare har mitt ansikte vant sig vid att det numera hänger ett stycke plast eller metall på näsan. Den ack så vanliga huvudvärken har försvunnit. Det enda jobbiga är att jag tappar bort dom hela tiden och att mitt högeröga nu ser lite större ut än det vänstra när jag glor i en spegel. Det sistnämnda är en världslig sak och det förstnämnda får man väl helt enkelt lära sig. Var sak har sin plats, men mina glasögon har inte hittat sin ännu.
Just do it!
Om du också börjar tycka att det är lite väl svårt att läsa liten text, att köra bil, eller att hitta munnen när du ska borsta tänderna tycker jag att du ska ta och besöka en optiker. Om du befinner dig i min del av världen tycker jag att den optikern ska bli Specsavers på Erikslund. Kanonbra på alla sätt och vis. Man behöver inte heller ha glasögon för att jobbar där – det vet jag eftersom jag frågade.
Vad tycker du om glasögon? Guds gåva till mänskligheten eller ett jäkla otyg?