Man i 35-årsåldern skulle äta alla pizzor på menyn. Det slutade med att han blev glutenintorlerant. En sån här rubrik förväntar man sig kanske inte att hitta på Ludwigbloggen utan snarare i Aftonbladet eller någon dylik publikation som inte drar sig för att locka läsare med hjälp av click-bait-rubriker.
Riktigt så illa som rubriken antyder var det inte riktigt. Jag ska berätta en liten saga för er. Den utspelade sig på Ägovägen 2 i Asarum. För er som inte känner till Blekinge utan och innan kan jag berätta att Asarum ligger ett medellångt stenkast från Karlshamn vilket i sin tur ligger ungefär i mitten mellan Kristianstad och Karlskrona. Den geografiskt intresserade kan kika närmare på kartan här nedanför.
På den tiden som den här sagan utspelade sig hette Restaurangen (pizzerian) inte Valentinos som den heter idag utan Rondo. Jag tror att namnet anspelade på det geografiska läget då etablissemanget låg placerat invid en rondell.
Här spisade jag under tiden jag var Blekingebo ett flertal måltider. Ibland gick det bra, ibland var det kris i kebaben. Det senare var ett uttryck som den smått panikslagne ägaren episkt myntade när jag väntade på en kebabtallrik samtidigt som den snurrande köttklumpen lyste grisrosa mot mig.
Min sista glutenfria dag
Dagen D för mig och mitt glutenätande var den 14:e september 2013. Klockslaget var strax efter fem på eftermiddagen. Jag satt på en annan pizzeria som även den hittas i Asarum och åt glatt på en kebabpizza. En dryg halvtimme satt jag kallsvettandes på toaletten. Ni som vet, vet.
Ni andra får gissa hur det känns. Där och då var sista gången jag åt gluten. Medvetet i alla fall. En och annan bit rostad lök och någon skvätt soja har omedvetet råkat passera mitt tarmsystem med liknande resultat. Långt senare bekräftades mina misstankar om glutenintolerans av en samlad läkarkår och jag kan glatt lägga celiaki till listan över mina diagnoser som blir allt längre ju äldre jag blir. Precis som det brukar vara.
För att återknyta till rubriken. Det var alltså inte så att jag beställde in varenda pizza på menyn, åt upp dessa och sen sket på mig och blev glutenintolerant.
Istället var det så att jag under en period på flera år bestämde mig för att prova allt på menyn. Tyvärr hann jag inte längre än till pizza nummer 12 eller något i den stilen innan pizzerian bytte ägare, namn och meny och vid det här laget kände jag att mitt liv var bättre ägnat åt andra stordåd. Plus att det är ganska svårt att hitta en pizzeria som serverar glutenfria Calzones.