Min ömma moder är en ganska flitig kyrkobesökare har jag klurat ut men det är väl inte det religiösa i sig som lockar utan istället alla målningar och andra konstverk inne i själva kyrkan. Jag själv fylls alltid av något slags lugn när jag vandrar omkring inne i kyrkor. Antingen är det kroppen som försöker självantända eller så blir jag bara tagen av stämningen.
Lilla mamma bor i Eskilstuna vilket inte alls ligger särskilt långt ifrån Västerås där jag bor och när det vankades retromarknad här i stan bjöd vi över lilla mamma på ett besök.
Retromarknaden var ungefär så som man kunde förvänta sig, ett gäng hipsters uppblandat med allt från vanligt folk till rosaskimrande pensionärer, Kånken-väskor vart man än vände blicken och Swishskyltar i vartannat stånd.
Prassliga tyger
Vi vandrade plikttroget igenom de olika hallarna inne på Växhuset där sjävla marknaden höll till och när vi så smått började bli trötta i fötterna slog vi oss ner ute i kafeterian och funderade över tillvaron. Där såg vi att det vankades en föreläsning om finländska tyger.
Jag råkar vara 86% finländare (och 1% Nigerian lustigt nog) så det här tänkte jag inte missa. En färggrann dam stod uppe på den lilla scenen framför ett par rader av bänkar där jag själv och en drös andra tygintresserade individer satt sig tillrätta. Där höll hon låda i ett 40-tal minuter om prassliga tyger, olika designers och viftade vilt omkring sig med diverse klänningar och andra tygstycken.
Mot kyrkan
När vi tröttnat på att vara retro knallade vi så sakteliga iväg mot Västerås domkyrka för att andas in lite historia. Morsan blickade mot taken och letade målningar i valven medan jag förundrades över alla dödskallar jag hittade överallt.
Det här med 1% Nigerian tål att gå igenom lite mer noggrannt. Mer om det i kommer i ett senare inlägg. Då kan du också få reda på hur det kommer sig att jag i skrivande stund har över 10,000 släktingar.
Inne i Västerås Domkyrka
Det är ganska svårt att ta sig runt inne i själva kyrkan utan att trampa omkring på minst en grav. Jag skuttade mellan stenarna efter bästa förmåga.
