Den första snön i mitt lilla hörn av världen har som bekant kommit och den tycks till och med ha den goda smaken att faktiskt ligga kvar istället för att direkt omvandlas till alla svenskars stora fasa; slask.
I princip samtliga medlemmar i hushållet, det vill säga sambon och den döva och epileptiska katten, utom jag var hängiga. Min stackars sambo har knallat omkring med skyhög feber i en vecka och det är knappt att man lyckas få henne att svara på tilltal.
Jag själv är dock oförskämt pigg och kry.
Såpass kry att jag under den tidiga eftermiddagen började känna mig som en orastad vinthund.
Den här känslan vaknade jag med och efter att ha ätit en god frukost bestående av ett par ostmackor med kaviar på letade jag fram vinterkängor och långkalsonger.
Här pausar vi historien för att gå igenom hur man egentligen iordningställer en ostmacka med kaviar.
Det är av yttersta vikt att kaviaren trycks ut direkt på smörgåsmargarinet, denna får under inga som helst omständigheter bres ut utan ska slingra sig runt på knäckebrödet. På detta läggs en eller två skivor ost, gärna av sorten Port Salut.
Ur spår
Under min sambos överseende har jag så smått börjat utforska staden Västerås och dess motionsspår. Jag kan gå vilse inne i mjölkdisken på Ica så jag kan inte riktigt säga att jag hittar ännu i den här staden. Jag vet knappt åt vilket väderstreck mitt hus ligger åt för det mesta.
Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag ensam begav mig av mot det enda spåret som jag någorlunda vet var det ligger. Trodde jag. Istället för att svänga av mot Bjurhovda insåg jag efter ett tag att jag var på väg mot Tillberga istället.
Nåväl, ingen större skada skedd. Hade jag inte skrivit om det här så hade ingen någonsin fått veta något.
På plats i spåret
När jag tillslut hittade fram till den lilla parkeringen som ligger alldeles lägligt intill spåret insåg jag att jag inte var ensam om den här idén.
Det stod bilar till höger och vänster och det kryllade med pensionärer och annat löst folk runt utegymmet alldeles bredvid parkeringen.
Jag satte på Alex och Sigges podcast och satte fart in i skogen. Har du inte lyssnat på den innan men du misstänker att du har ungefär samma sort av humor som jag tycker jag att du ska lyssna på den. Oavsett vad du tycker om herrarna ifråga.
Småfnissandes älgade jag på i spåret och stannade till lite här och var för att föreviga omgivningarna med hjälp av min mobiltelefon.
Det är därför du hittar lite godtyckliga bilder på en snötäckt skog lite här och där i det här inlägget.
Vilken eller vilka poddar lyssnar du på när du klampar omkring i skogen?