Idag har jag haft det stora nöjet att träffa mitt framtida jag. Åtminstone tror jag det. Det hela skedde på en OKQ8-mack och det var över på ett par minuter. Klockan var någon gång efter 11 och jag var på väg tillbaka till lägenheten efter att ha släppt av sambon på dennes jobb.
Jag insåg till min stora förskräckelse att jag behövde fylla på förråden hemma och när jag ändå var i närheten av min favoritmack i Västerås passade jag på att svänga in på en ledig p-plats alldeles vid ingången.
Det är en gubbe i korgen
Om du har lyssnat på Kåldolmar och Kalsipper förstår du rubriken, om inte så får du i hemläxa att göra det. Den finns på en streamingtjänst nära dig.
Det låg ingen gubbe i en korg på parkeringsplatsen, men däremot stod det en liten gråhårig herre och plirade på mig genom bilrutan. Jag glodde tillbaka på den lilla farbrorn och hoppade ur bilen.
-Det är fel på datan därinne, halvskrek gubben innan jag knappt hade hunnit få upp bildörren.
-Ajdå, svarade jag och började trots detta illavarslande besked gå mot ingången.
-DET KANSKE INTE GÅR ATT HANDLA DÅ, varnade mannen mig i en gäll stämma.
Jag dröjde på stegen inne och tackade så hjärtligt för varningen innan jag log och skuttade vidare mot dörren.
Den välmenande mannen följde mig med blicken när jag gick in i butiken och när han såg att jag var redo att se döden i vitögat och faktiskt försökte handla sprang han fram till de stora skyltfönstren och följde mig vasst med blicken.
Inte ensam
Det var inte bara jag som befann mig inne i butiken. En korvhandlande liten tant stod framför mig i kön. Framför denne stod en i arbetskläder klädd man med en stor dunk av något slag.
Alla dessa människor lyckades handla och så även jag när det blev min tur att betala för mina varor. Hela tiden kände jag den lille gubbens blick genom skyltfönstret.
Sällskap i butiken
När jag gjort rätt för mig och betalat började jag gå mot utgången igen och helt plötsligt fann jag mig stående öga mot öga men mannen som alldeles nyss varnat mig för det havererade datasystemet.
Han fyrade av ett såpass varmt leende när han såg att jag lyckats handla så att istapparna på mackens tak med ens tinade och rasade i backen.
Glatt rusade han fram till kassan och frågade om det gick att handla nu. Direkt efter kom vad jag förmodade var mannens fru och frågade samma sak.
När herren med den förmodade frun fick klart för sig att det visst gick bra att tanka var det som att se ett barn på julafton. Det liksom tindrade om dom.
Så vill jag bli när jag blir äldre. Först höll jag på att skriva när jag blir gubbe men det är jag väl nästan redan. I alla fall nästan.