Man kan beskylla mig för mycket och gud ska veta att många har tagit den chansen under åren. Men en sak som man inte kan kalla mig är en bra människokännare.
Missförstå mig rätt, jag brukar kunna klura ut människor ganska snabbt om jag bara för chansen. Problemet är bara att jag har så svårt att förstå beteenden och avsikter.
I ständig förvirring
Jag fyller 40 om sisådär ett år. När jag gick på dagis trodde jag inte ens att man kunde bli så gammal och när jag var 18 trodde jag inte att jag skulle överleva så länge.
Här är jag nu trots alla odds, även om 39-åringen som skriver det här inte känner sig speciellt mycket klokare än den lille dagispojken.
Självinsikt
Jag har fått berättat för mig, ett flertal gånger och under dygnets alla timmar, att jag har gjort många fel och att jag borde skämmas men det gör jag inget.
Istället ser jag mig själv som någon slags sammanfattning eller summa av allt jag har gjort, tänkt, tyckt och inte gjort. Och jag är faktiskt riktigt nöjd med mig själv.
Förmodligen hade jag kunnat göra en och annan sak lite annorlunda men nu gjorde jag inte det, och med största sannolikhet fanns det en anledning till det.
Kort sagt så ångrar jag ingenting och jag hade sannolikt gjort precis likadant igen om jag hade fått chansen.
Det hela tål att tänkas på. Det är nämligen jag som måste möta blicken från människan i spegeln varje dag. Än så länge, och jag har svårt att se att det skulle ändra sig inom den närmaste tiden, klarar jag det alldeles utmärkt.
Tyvärr tror jag inte att alla löser det lika lätt.