Känn på mina ben

6 januari, 2019 vid 02:46

De allra flesta människorna som jag har kommit i kontakt med har både bra och dåliga sidor, min sambo är inget undantag. Förstå mig rätt, hon har väldigt många bra sidor och sedan har vi den där sidan som jag inte riktigt har vant mig vid riktigt ännu. Den stora frågan är om jag någonsin kommer göra det.

Hon pausar allt

Det spelar ingen roll om det är en rolig kattfilm på Youtube, en dokumentär om potatis eller om det är en film. Om något dyker upp i hennes huvud vill hon berätta det direkt. Jag applåderar den här egenskapen i de allra flesta fall men kanske inte riktigt när jag försöker se om den fula vasen i antikrundan är värd sin vikt i guld eller om Sandra Bullock faktiskt överlever i Bird Box.

Boken om mitt liv som mig själv

I nådens år någon gång under de tidigare delarna av 90-talet fick vi en uppgift i skolan. Uppgiften bestod i att skriva en bok om oss själva. Bok är kanske att ta i, för att få ett godkänt betyg i uppgiften räckte det gott att producera ett par A4-sidor och presentera dessa för den betygsättande läraren på något sätt.

Jag vill minnas att jag valde en lila dokumentsamlare och avslutade med en liten teckning. Den här teckningen innehöll något slags skämt om en hall och tomater men mer än så minns jag inte,.

En deluppgift i själva uppgiften var att hitta någon annan människa som skulle kunna tänka sig att författa något om en själv. När jag skulle välja vem som skulle få den tvivelaktiga uppgiften att berätta något om just mig valde jag min ömma mor och den egenskapen som hon valde att lyfta fram var min förmåga att leva i nuet.

Jag tror att det är precis det här som min sambo gör. Hon lever i nuet.

Bajen, bärs och rakade ben

På lördagarna försöker jag anstränga mig lite extra när det kommer till frukosten, eller brunchen rättare sagt. En ledig lördag innebär allt som oftast att vi sover ända tills vi vaknar och vi skäms inte ens lite över det här. Då jag nuförtiden sover med en CPAP-maskin vaknar jag tämligen utvilad, och det är en känsla som jag inte känt sedan jag sprang runt på dagis och slickade på stenar.

Mer om just CPAP-maskinen kommer i ett senare inlägg. Det är en väldigt finurlig apparat som verkligen kan förändra ens liv. Men som sagt, i ett senare inlägg.

Brunchfrukosten just den här lördagen bestod av knaperstekt bacon (gillar du det här så vill jag tipsa om att börja själva baconstekningen i en kall panna), en omelett och ett par grönsaker av varierande form och färg. Detta skrovmål skulle avnjutas till en film och Bird box blev det självklara valet.

Alldeles lagom till att Sandra Bulllock tillsammans med sina avkommor ska lämna den relativa tryggheten i sitt hus där hon tillbringat de senaste åren av sitt liv pausades helt plötsligt filmen. Det här var inte första gången en film eller ett program har pausats men den här gången var jag så inne i filmen att det tog flera sekunder innan jag fattade vad som hände.

Vad var det då som hände?

Det som var så viktigt just där och då enligt lilla sambon var hennes ben. Dessa var nämligen alldeles nyrakade och precis där och då ville hon att jag skulle känna på dom. Och det gjorde jag. De var väldigt lena.

Det här är alltså inte sambons ben, det är mina håriga smalben.

Våga lev i nuet du också, ju fler som gör det desto bättre blir det inbillar jag mig.

Läs mer inlägg

%d bloggare gillar detta: