I torsdags gjorde jag något som jag inte gjort sedan 1999. Jag gick till tandläkaren. Det var absolut inte frivilligt men efter tre långa smärtsamma tandvärksveckor hade jag inte så mycket att välja på. Tandvårdsbidrag och liknande konstigheter hade jag ingen aning om när jag med darrig röst fråga den ömma sambon vilken tandläkarmottagning man ska gå till när det liksom krisar till sig i munregionen.
Sambon tipsade mig om något som hette Smile och med ett sånt namn kan det ju liksom inte bli fel tänkte jag och gick och lade mig för att försöka få ett par timmars sömn. Det blev just bara ett par timmars sömn, när jag slog upp ögonen två timmar senare kändes det som att jag hade en slagborr fastmonterad i underkäken och jag kapitulerade till slut.
Tandläkarmottagningen i fråga hade en telefontid någon gång på förmiddagen och i ett sista försök att slippa att gå tid gav jag helt enkelt f-n i att ringa för att försöka boka en tid. Man kan slingra sig rätt så bra när man verkligen inte vill göra något, även när man vet att man bara skjuter upp det oundvikliga.
Sambon tröttnade till slut
Vid det här laget blev jag på ett artigt vis idiotförklarad av sambon och när hon insåg att det inte gick att ringa längre skickades det raskt iväg ett meddelande till kliniken i fråga. Dagen efter ringde dom.
Vid det här laget körde jag precis in på den stora parkeringsplatsen utanför Systembolaget där jag för första gången på 20 år blev tillfrågad om min ålder (!).
Personen på andra sidan luren listade ganska snabbt ut att jag inte var särskilt sugen på att åka dit och mina ursäkter om att jag var förkyld godtogs inte. Det var bara att åka hem igen och borsta tänderna efter bästa förmåga för att sedan bege sig in till staden för att hitta någonstans att parkera.
Var så god och sitt
Ju närmare jag kom tandläkaren desto värre blev det, inte i tanden utan i resten av kroppen. Ni som känner till begreppet stressmage kan nog redan nu lista ut vart jag är på väg.
När jag letat mig upp till rätt våning i det höga huset där jag skulle möta mitt öde ställde jag mig som en liten skolpojke i receptionen och berättade vem jag var och vad jag hade där att göra. Jag ombads att sitta ner i väntrummet. Istället för att sätta sig ner letade jag upp en toalett.
När det mest akuta var undanstökat var det bara tandjäklarna var. Jag hann knappt sätta mig ner i väntrummet innan en välansad karl uppenbarade sig i motljuset från ljusrörsarmaturerna bakom honom och ropade mitt namn.
Tillsammans gick vi mot undersökningsrummet som låg längst bort i korridoren. Jag gick med sammanbitna käkar strax bakom tandläkaren som glatt kommenterade mina högljudda skor.
Var så god och sitt igen
Mannen med skägget bad mig att sätta mig ner i stolen och jag svarade pliktskyldigt på hans frågor. När tandläkarskägget insåg att jag inte varit hos tandläkaren sedan 1999 undrade han försiktigt om jag kanske led av någon slags tandläkarskräck. Det gjorde jag ju och vi fortsatte prata en stund innan han bad mig gapa stort och stack in nävarna i käften på mig. Jag lovade att inte bita honom och han satte igång att ömsom dra och ömsom knacka på mina tänder.
Ett par röntgenplåtar senare hade han bilden klar för sig. Det var inget akut som behövde åtgärdas där och då, men det fanns som han så fint uttryckte det en hel del att göra.
Slaktaren från Brandbergen
Alla som varit patient hos Folktandvården i Brandbergen någon gång under 80 och 90-talet vet vad det här innebär. Det ska borras och donas och det kommer göra ont!
Det här höll inte tandläkaren om, han lugnade mig genom att prata om bedövningssprutor och behandlingsmetoder och till slut kunde jag slappna av tillräckligt mycket för att förstå vad han faktiskt berättade.
Efter någon timme var vi färdiga och jag kunde kliva upp ur stolen på darriga ben. Med mig ut från tandläkaren hade jag något som jag aldrig i livet trodde att jag skulle skaffa frivilligt. En bokad undersökningstid hos samma tandläkare igen ett par veckor senare.
Mina frakturer i tänderna får hänga med ett tag till, men nu äntligen är det dags att se över garnityren och låta käftis gå lös på gaddarna.
Lider du också av tandläkarskräck? Då tipsar jag om Smile Tandvård i Västerås!