Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.
I den första delen av det här inlägget fick du följa med mig under de kalla vintermånaderna mellan januari till mars. Nu befinner vi oss i april och det börjar bli vår. Visst gör det ont när knoppar brister och så vidare. Det är inte det enda som gör ont och april började med ytterligare ett besök på akuten. Den här gången var det inte någon sjukdom som låg bakom som tur var.
Den lilla fadäsen borstade jag av mig snabbt och när stygnen var plockade var jag fit for fight igen och tur var väl det för i april började jag arbeta igen.
Taxiutbildningen var klar och jag hade egentligen bara kartprovet för Västerås kvar innan jag kunde börja köra taxi på riktigt. Från ingenstans hörde ett reklamföretag i Köping av sig och bad mig komma dit på en intervju. Det var inget arbete som jag aktivt sökt utan anledningen till att dom hörde av sig till mig var för att de hittade min profil som jag skrivit på arbetsförmedlingens hemsida.
Så här i efterhand kan jag alltså meddela att jag har fått ett arbete via arbetsförmedlingen. Det motsatta hör man talas om ofta, alltså om alla dom som inte har fått ett arbete eller de som inte ens hört talas om någon som har fått ett arbete via arbetsförmedlingen. Men här är jag alltså, ett levande bevis på att det fungerar och att det fungerar bra.
Maj – flyttlasset går
I maj var det dags att flytta. Under ett par intensiva veckor levde vi bland flyttkartonger och engångstallrikar. När flyttfirman kom tog det ett par timmar och sen var lägenheten på Vikhusgatan 11 tom och vi var installerade i vår nya lägenhet 100 meter längre bort. Skillnaden var att istället för en tvåa hade vi nu ytterligare ett rum att förfoga över samt en inglasad balkong.
Tyvärr var vi inte ensamma om att flytta just den här dagen vilket gjorde att vi fick samsas bäst vi kunde med hissar och smala trappor. Vindsförrådet tömde vi själva – i efterhand vet jag inte om det var så smart. Det tog ungefär dubbelt så lång tid för mig att kuta fram och tillbaka mellan husen med min lilla pirra som för flyttfirman att flytta hela bohaget.
Flytt av vindsförråd pågår 
Vardagsrummet i den gamla lägenheten. Den nya lägenheten i grannhuset syns genom fönstrerrutan.
Maj var också månaden då jag för första gången i mitt liv lyckades träffa en golfboll med en golfboll utan att vare sig fönsterrutor gick sönder eller något djur fick skickas på nödslakt. Det här gav mersmak!
År 2019 skulle dock visas sig inte vara året då jag inledde en strålande golfkarriär.
Nu har vi lyckats ta oss igenom halva 2019. Vi befinner oss alltså på toppen av kullen och nu är det bara nedförsbacken kvar. Fortsätt gärna läsa om mina sommaräventyr i nästa del av berättelsen då jag bland mycket annat finner mig badandes på Åland, umgås med min prepper-mamma som fått för sig att himlen håller på att rasa ner samt hamnar mitt i ett slagsmål på Lövudden.
Klicka dig vidare till nästa del!