Titeln på det här inlägget anspelar på en tweet som jag har sett åtskilliga gånger den senaste tiden. Det här fick mig att fundera lite och jag kom fram till att jag lyckats åstadkomma en hel del under de här 10 åren. Men i samma stund som jag började bena i mina erfarenheter insåg jag att ingen skulle orka med att läsa ens en fjärdedel av vad den här mannen har haft för sig under åren 2010-2019.
Om jag däremot håller mig till det senaste året och kokar ner det till en koncentrerad lite massa kanske det blir lite lättare och roligare att läsa. Jag tror det i alla fall, och jag hoppas att du också kommer tycka om det.
Flera av sakerna i det här inlägget har jag redan skrivit om och då hittar du en länk till originalinlägget i texten. Nu kör vi! På förekommen anledning inleder jag med en friskrivningsklausul i vanlig ordning.
Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.
Januari – årets första månad
Precis som alla andra år började även 2019 med månaden januari. Vi befinner oss i mitten av min första vinter i Västmanland och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Efter att ha spenderat merparten av 2010-talet nere i Blekinge där lokalbefolkningen knappt kan stava till vinterväglag blev jag positivt överraskad när jag återigen fick känna is under bilens hjul. Jag blev dock lite mindre glad när jag insåg att de dubbfria vinterdäcken på bilen lämnade en hel del att önska vad gäller grepp.
Nåväl, att anpassa hastigheten efter väglaget är lyckligtvis en ganska populär sysselsättning här uppe. Visst blir man vansinnesomkörd av en och annan fyrhjulsdriven bil på E18 trots 30 cm snö men majoriteten av Västeråsarna håller sig faktiskt i skinnet. En eloge till er som kör som folk!
- Läs mer: Viktigt meddelande till dig på E18
När det gäller mitt liv och sysselsättning började jag året med att sätta mig i skolbänken. Skoltemat kommer jag återkomma till ett flertal gånger i det här inlägget. Det här bloggens hittills mest populära inlägg skrevs i januari och det handlade om en duttpenna.
Så mycket roligare än så här blev inte januari vilket får mig att raskt hoppa vidare till februari.
Februari
I ärlighetens namn så skiljde sig inte februari nämnvärt från januari. Jag gick all-in med mina studier men lyckades även få till ett par härliga skogsutflykter. Att vara arbetslös har både positiva och negativa sidor.
När det gäller det positiva så finns det få andra upplevelser som verkligen får en att stanna upp och fundera på vad man vill göra med sitt liv egentligen. Alla är vi olika och allas erfarenheter är annorlunda. Min arbetslöshet var ögonöppnande och tack vare en väldigt stöttande liten sambo insåg jag att jag både kan och vill bli någon helt annorlunda än vad jag har varit en stor del av de här 10 åren som nu snart är förbi.
När det gäller det negativa med att vara arbetslös så är väl det att det kostar på ganska bra. Jag har aldrig haft en särskilt hög lön och jag är inte helt ovan vid att det dök upp både ett och två oväntade hål där lönen gärna ville ramla ner i så omställningen var inte orimligt svår.
Ett tips från coachen. Om du blir arbetslös och har den goda smaken att vara med i facket så är chansen stor att du täcks av en inkomstförsäkring. Det gjorde jag och utan den hade den här perioden varit bra mycket svårare att ta sig igenom.
Mars – Djurgården och upp till bevis
När februari övergick till mars så började dagarna återigen bli lite ljusare och inte bara när det kommer till solljus. Här kom jag till någon slags vändpunkt och började få upp ögonen och inse att flera situationer och händelser som jag både frivilligt och ofrivilligt varit med om under de senaste 10 åren kanske inte riktigt gått till som jag egentligen hade velat att dom skulle gjort.
Att gräva ner sig i dåtid och gå runt och gräma sig över saker som sedan länge passerat ger mig ingenting och jag beslutade mig därför för att inte göra det längre.
Kvartsfinaler
I ett förhållande är man oftast fler än en person och om man har otur kan denna andra person hålla på Djurgården. Så är det i mitt fall åtminstone och jag lider med alla ni som sitter i samma situation. När man som jag har sålt min själ till det grönvita laget från Söders höjder har hockeysässongen inte lika mycket att erbjuda i form av stor sportslig underhållning som för lilla sambon. När de halvljumma kaminerna kravlade sig hela vägen upp till kvartsfinal i SHL ville det sig inte bättre att jag en kväll fann mig sittande på Hovets långsida med en vrålande sambo bredvid mig.
Det var länge sedan jag gick på hockey, och det var ännu längre sedan jag gick på hockey på hovet och det var första gången jag gjorde det för att se Djurgården. En märklig känsla minst sagt.
Som tur var hände det mer roliga saker i mars än en hockeymatch. Månaden som med lite god vilja skulle kunna klassas som något utav en vår-månad bjöd på mer skogsäventyr i form av en biltur i Hälleforsbrännan.
Minns ni den stora skogsbranden i Västmanland 2014? Området är numera ett naturreservat dit vem som helst kan ta sig. Du kan även ta dig kors och tvärs bland nerbrända träd både till fots och med bil. Det här var en väldigt fascinerande plats som jag rekommenderar om du har vägarna förbi.
Det var också i månaden mars som jag blev sjuk. På riktigt alltså, inte bara den sedvanliga manliga förkylningen som man alltid verkar drabbas av så fort man ens råkar säga hej till någon som har barn som befinner sig på ett dagis någonstans. Det hela började med att jag en dag tyckte att jag fick lite tungt att andas.
Det slutade med att jag ränt omkring till såpass många olika läkare att jag i april hade lyckats samla på mig ett frikort. Den tunga andningen blev till slut akut bronkit och slutade med en lunginflammation. Allt som allt höll det i sig ett par veckor men till slut klev jag segrande ur det hela.
Mars var även månaden då jag fick se en alpacka, dricka en latte på ett café i Skultuna samt glo en katt i arslet. Det sistnämnda gör jag nästan varje dag men det är inte helt vanligt att det fastnar på bild.
För att du inte ska tröttna alldeles fullständigt på mig och mitt liv så har jag valt att dela upp det här inlägget i flera delar. På så sätt kan du ta en paus i läsandet, spara ett bokmärke och komma tillbaka lite senare. Om du istället tycker att det här är något utav det roligaste du har läst kan du glatt klicka dig vidare till nästa del i berättelsen om mitt liv under nådens år 2019.