Ingen semester? Vi åker till Åland

Skapad: 10 juli, 2019 vid 01:13
Senast uppdaterad: 10 juli, 2019 vid 01:33

När vi körde iland på Åland möttes vi av ett fantastiskt väder. Solen gjorde sitt allra bästa för att välkomna oss till den lilla ön vilket gjorde att det absolut första jag gjorde efter att ha kört av färjan var att kleta ner hela mig med solskyddsfaktor 50. Det här med hudcancer skojar man inte med och förra gången kom jag undan med blotta förskräckelsen – hädanefter är det både hängslen och livrem som gäller för mig.

Mina minnen av ön var såpass grumliga så jag bestämde mig helt enkelt för att det här var första gången som jag varit här istället för att försöka klura ut var jag hade varit sist. Då spenderades 99% av min vakna tid i en fiskebåt, den här gången tänkte jag att förhållandet land/vatten skulle vara det motsatta. Därför rullade vi iväg mot Degersand för att känna lite på vattnet och kanske ta en liten promenad på stranden.

Den lilla sälen Ludwig

Så blev det inte riktigt, när jag var liten var jag ett riktigt litet blötdjur som helst av allt spenderade all min vakna tid i vattnet om jag hade fått för min mamma. Det här beteendet verkar jag ha tagit med mig ända upp i vuxen ålder, det dröjde alltså inte speciellt länge innan jag slet av mig tröja och byxor och klev iväg mot de vackert böljande vågorna som då och då rullade in på den lilla sandstranden.

Bara ben och fötter på en sandstrand på Degersands strand på Åland.
Den sedvanliga semesterbilden med ett par fötter i sanden

Så fort jag tog ett steg ut i det iskalla vattnet ångrade jag mitt beslut men vid det här laget var det för sent. Att vända tillbaka upp mot land igen hade varit att erkänna sitt misstag och det var jag inte beredd att göra. Modigt (eller dumdristigt) smög jag längre och längre ut mot det stora blå.

Med en vildsint kramp i smalbenen började jag fundera på vad jag gett mig in på egentligen. Vattnet nådde vid det här laget mig till knäna och jag kände inte längre mina fötter.

The shrinkage factor!

Vid det här laget vet hela den manliga befolkningen vad som komma skall. När jag vattennivån hade passerat min midja var alla spår av min manlighet borta och jag räknade inte med att återse min lille vän förrän jag körde tillbaka ombord på färjan.

Tillslut inser man slaget förlorat. Temperaturen i vattnet låg någonstans mellan 13-14 grader och huttrande stod jag och såg dum ut ute i vattnet. För att göra det här till något minnesvärt bestämde jag mig för att gå all-in och kastade mig helt sonika ner under ytan. Frustande dök jag upp igen någon sekund senare i ett futilt försök att få ner pulsen under 100 igen. Istället för att bara ha ont i smalbenen värkte det i hela kroppen.

Ivrigt simmandes gjorde jag mitt bästa för att återfå lite rörlighet. Sprattlandes som en skadeskjuten bäver plaskade jag omkring i den lilla havsviken tills jag helt enkelt tröttnade och gick upp igen. Temperaturen i bilen ställdes sedan in på en lämplig temperatur..

28 grader på förarsidan - 18 grader på passagerarsidan i vår Citroen Berlingo
Varmt möter kallt. Jag var stelfrusen efter det kalla badet.

Det tog flera timmar innan jag lyckades komma upp i en vettig temperatur. Om det bara hade att göra med det kalla badet eller om intagandet av gluten spelade roll låter jag vara osagt. Lagom till middagen på kvällen var jag tillbaka till mitt vanliga halvljumma jag igen.

Dags för incheckning

Hotellet som vi valt för vår övernattning var Park Alandia som låg vackert beläget mitt inne i centrala Mariehamn. Jag vet inte vad jag trodde egentligen när vi rullade in i staden. Badkläderna låg på tork på bilens hatthylla medans jag ivrigt plirade ut genom bilens rutor för att se alla skyskrapor. Istället för en livlig storstad möttes jag av något som närmast kan liknas som Enskede en torsdagseftermiddag. Turistsäsongen låg fortfarande i sin linda och hotellen gjorde sig som bäst redo för den stundande anstormningen av vilda turister.

På rummet väntade en liten överraskning! Lilla sambon hade nämligen i smyg kontaktat hotellet och sett till att det stod färsk frukt och bubbel och väntade på oss när vi klev in genom dörren till rum 508.

Vid det här laget började det kalla badet, båtresan och morgonens tidiga uppstigning göra sig påmind och vi bestämde oss för att tillbringa eftermiddagen på hotellrummet. En lång varm dusch gjorde sitt till den allmänna dåsigheten.

De svenska fotbollsdamerna slet på en fotbollsplan på en helt annan plats på jorden när vi till sist tog oss ner mot restaurangen. Här fick man välja om man ville sitta i en mysig pub eller i en lite flottare restaurang. Vi tvekade en stund innan vi valde det sistnämnda.

Rysk kryddoxe

Nyfiken som jag är hade jag kollat in restaurangmenyn medan vi myste uppe på rummet och en rätt fastnade jag för. En rysk kryddoxe! Bara namnet gjorde att det här var värt att beställa. Så här skriver restaurangen själva på sin hemsida:

Pröva vår specialrätt rysk kryddoxe. Ända sedan 1976 har vi serverat vår klassiker i restaurangen. Här får inhemsk oxfilé samsas med tillbehören honungsgurka, rödkål, baconbönor, vitlökssmör och kall rysk örtsås.

Det här är nog det godaste som jag har ätit sedan jag åt julbord på M/S Angantyr i slutet på 90-talet iförd arbetsbyxor och skrynklig skjorta. Den ryska oxbiten galopperade runt i gommen och hängde lian i gomspenen. Honungsgurkan gjorde den sällskap och den kalla örtsåsen spikade igen det hela.

Restaurangen har serverat den här rätten sedan 1976 och jag hoppas att de fortsätter länge till. Om du någon gång finner dig stående någonstans i Mariehamn i jakt på en bit mat råder jag dig att leta upp just den här restaurangen och beställa in just den här rätten. It will be worth it!

Vi lät oss väl smaka och gjorde allt annat än att stressa. Kvällen gled så sakta över till natt och när vi lämnade restaurangen var vi ensamma kvar. Vid det här laget var vi så nöjda med dagen att vi bestämde oss för att dra oss tillbaka.

Dagen efter vid 17:30 skulle vi stå redo och klara vid incheckningen vid Eckerö. Väckningsalarm ställdes och vi somnade nästan så fort våra huvuden nuddade kuddarna.

Fortsätt läsa! I nästa del förlorar jag stort i minigolf och äter mjukglass.

Läs mer inlägg

%d bloggare gillar detta: