Från taxi till Latex

Skapad: 28 april, 2019 vid 22:23
Senast uppdaterad: 25 juni, 2019 vid 23:41

Sist jag skrev någonting här så var det taxi, taxi och ännu mer taxi som gällde för min del. Jag har som tidigare skrivits klarat av de olika teoriproven och uppkörningen hos Trafikverket men det räcker inte riktigt för att få köra taxi.

Man måste nämligen också ha ett faktiskt taxilegg i handen. Det har jag ännu inte fått och jag vet inte riktigt när jag får det heller. Jag kan alltså inte i skrivande stund köra en meter i en taxibil som befinner sig i tjänst.

Jag har fått berättat för mig att det kan dröja ett par veckor innan kvarnarna hos Transportstyrelsen har malt färdigt. Men jag hänger inte läpp för det.

Latex-printers och skärvinyler

För lite drygt en månad sedan fick jag nämligen ett mail följt av ett SMS. Efter lite efterforskningar fann jag att SMS:et skickats från Köping. För att göra en lång historia kort är jag numera tillbaka i skylt- och dekorbranschen. Istället för att plugga kartor och stadsdelar tills ögonen går i kors putsar jag upp mina kunskaper i Illustrator och vinyler. Det var inte särskilt länge sedan mina närmaste kollegor var polymera och monomera vinyler i olika färger och former men utvecklingen i den här branschen går snabbt.

För att krydda till livet en aning så vankas det också en liten flytt. Jag skriver liten då jag ganska nyligen gått igenom just en flytt. Den gången hämtade jag mina pinaler från ett garage i Mörrum och flyttade 60 mil norrut. Den här gången ska jag inte riktigt lika långt.

Fortsättning följer

Jag känner att det här kräver en lite mer utförligare förklaring så jag lämnar ämnet tills vidare.

När man flyttar så måste man packa saker och när man packar saker tillräckligt länge behöver man ta en liten paus och det gjorde vi i lördags. Nuförtiden behöver jag inte planera en Stockholmsresa flera dagar i förväg för att sedan tillbringa 6-7 timmar i bil. Att spontanhälsa på familjen är väldigt mycket lättare numera.

Katter verkar vara självutnämnda flyttexperter

För att få lite miljöombyte tog vi oss ut på Kungliga Djurgården för att strosa runt längs med vattnet. När vi strosat färdigt åkte vi vidare till ett av mina absoluta favoritställen i huvudstaden, nämligen Bergianska trädgården.

Inlåst på toaletten

Här lyckades jag med konststycket att bli inlåst på en toalett. Redan när jag rullade in på parkeringen kände jag ett lite lätt tryck söderöver. Situationen krävde med andra ord ett toalettbesök inom den närmaste halvtimmen.

Svenskt stål och gula blommor på Djurgården

Med stirrig blick lokaliserade jag informationstavlan över området och alldeles intill den såg jag en pilformad skylt med de två magiska bokstäverna WC instansat. Jag började styra stegen i pilens riktning och kom efter ett hundratal meter fram till ytterligare en liten pil. Väl framme vid nästa pil insåg jag att det började bli läge att öka på stegen. Ni som har varit i den här situationen vet precis vad jag menar.

I andra änden av en lång välansad häck (som inte var sambons) kom jag fram till ytterligare en skylt. Efter en noggrann undersökning av densamma såg jag att det stod skrivet i väldigt liten text att toaletten var öppen fram till 22. Klockan var nu 20.55 så det var gott om tid – trodde jag.

Vy över Brunnsviken

Tillslut kom jag då äntligen fram till en toalett. Den var både ren och fräsch och jag sonderade terrängen innan jag låste in mig för att förrätta mitt värv. Sittande på den rostfria tronen djupt försjunken i mina tankar hördes plötsligt ett metalliskt ljud. Nästan som ett lås som gick igen.

Lördagens sista solljus

Jag avslutade projektet inne på toaletten och tvättade händerna. Sedan kom jag inte ut. Det skulle senare visa sig att toaletten i fråga inte alls stängdes klockan 22 utan klockan 21. När jag trodde att jag hade en dryg timme på mig att hitta fram till dasset hade jag i själva verket bara ett par minuter. Hade jag kommit fram bara en liten stund senare hade växtnäringen i den prunkande trädgården bestått av något helt annat än väte och kalk.

Lyckligtvis krävdes det inte några utbrytarkonster för att ta sig ut från det lilla hemlighuset. Efter att ha ryckt frenetiskt i dörren ett par gånger hittade jag ett litet specialvred som låste upp det tidsinställda låset. Slutet gott allting gott!