Det finns mycket att säga om den fasta paviljongen i Säter. Gör man en snabb sökning på exempelvis Youtube så hittar man film efter film där mer eller mindre våghalsiga individer tar sig in i byggnaden och smyger omkring därinne i jakt på spänning, spöken eller vad det nu kan vara.
Under samma biltur då jag helt oförhappandes fann mig stå och krama den största Dalahäst som jag någonsin sätt hamnade jag på något sätt ute i Säter. Jag har tänkt länge att jag gärna skulle vilja åka dit men det har hela tiden stannat vid just en tanke. Men inte den här gången!
Den här gången blev tanken även till handling även om mina navigeringsskills först tog oss till en liten håla vid namn Bispberg istället för Säter. Det gjorde i och för sig inte så mycket för därifrån var det inte orimligt långt till dit vi egentligen skulle – det gamla mentalsjukhuset i Säter.
Så här ser det ut i Bispberg
Innan vi raskt körde vidare mot själva Säter stannade vi till och sträckte på benen i någon skog där varken jag eller sambon någonsin satt sin fot tidigare.
Så här såg det ut där vi pausade!
Efter att ha rullat ut på vägarna igen så dröjde det inte länge innan vi hade navigerat oss fram till den fallfärdiga byggnaden i kanten av en mörk skog. Jag inser förtjusningen att forcera de gallerprydda fönstren men där och då valjde jag att hålla mig på säkert avstånd på utsidan av murarna. Rykten låter nämligen göra gällande att det varken är speciellt tryggt eller säkert att ta sig in i själva huset. Tvivlar man på det här så kan man läsa mer på de många förbudsskyltarna som sitter uppspikade här och där på fasaden.
Runt hela byggnaden finns det en väl upptrampad stig och på andra sidan huset vid någon slags rastgård eller liknande så hittade vi ett par mer eller mindre snillrika konstruktioner för att klättra över staketet. Men några dylika akrobatiska äventyr vågade jag mig inte på där och då.
Bilder från Säter
Här hittar du alla bilder jag fick med mig hem från Säter, jag är mest nöjd att jag bara kom hem med bilder istället för någon osalig ande som fått för sig att haka på hem till Västerås igen.
Inte bara ett mentalsjukhus
Innan vi återigen styrde kosan hem mot Västerås tog vi en liten promenad runtomkring Säter, vem kunde tro att det låg en stor vacker sjö alldeles intill? Inte vi i alla fall, så dit gick vi. Här kommer ett gäng bilder från omgivningarna i Säter.
Har du varit där? Vad tyckte du i såna fall?