Ett osannolikt liv

22 september, 2019 vid 23:15

Tänk så många olika saker man hinner med under en livstid egentligen. Jag både hoppas och tror att jag har en hel del kvar att uträtta innan jag flyttar in i en enrummare med lock men man vet aldrig vad som händer. Blir jag påkörd på vägen till soptunnorna utanför porten så är det ju så. Men om nu så skulle ske är jag ändå jäkligt nöjd med mitt liv hittills.

Mina kollegor och ett par av mina vänner tycker att jag ska skriva en bok, men att plita ihop sina memoarer innan man är 40 känns lite sådär. Memoarer ska, enligt mig, reflektera ett helt livs göranden, tyckanden och både miss- och vanliga lyckanden. Jag känner mig inte riktigt färdig med något av detta ännu.

När jag ploppade ut en varm sommardag i juli 1980 var det väl inte någon som trodde att den lilla kladdiga saken på morsans mage skulle göra något speciellt väsen av sig. Inte heller jag själv, det dröjer åtminstone till jag är en 3-4 år innan jag har några klara minnen av mina tidiga förehavanden.

Olika miljöer och tidsepoker men samma ögon

Sedan dess har mycket hänt och utan att sätta mig ner och tänka alltför länge kan jag rada upp ganska många händelser som jag har varit med om.

  • Jag har flyttat mer än en gång. Från Stockholm till Skövde, från Skövde till Falköping, från Falköping till Karlshamn, från Karlshamn till Mörrum, från Mörrum till Västerås. Jag får ont i örsnibbarna när jag tänker på antalet flyttkartonger jag har packat, packat upp och sedan gett bort under åren.
  • Jag har torkat mig i arslet med en sedel på ett horhus i Estland (sic!). Jag tror att just det här är preskriberat men jag vet inte riktigt om den här bloggen är rätt forum för just den historian.
  • Jag har både gift mig och skilt mig. And that’s all I have to say about that, som Forrest Gump uttryckte sig.
  • Jag har aldrig åkt en vattenrutschkana.
  • Jag har lärt mig TIG-svetsa på ett slakteri i Skara.
  • Jag har med hjälp av en arraksboll fått en kollega att kvackande snurra 360 grader runt sin egen axel på ett fabriksgolv i Floby.
  • Jag har varit tyst alldeles för ofta och för länge.

Det här är bara toppen av ett isberg. Skulle jag sätta mig ner och skriva ner allt jag varit med om under mina år på jorden skulle det här bli ett väldigt långt inlägg. Det kanske finns självupplevt material nog för en bok innanför pannbenet? Förmodligen inte tillräckligt för en biografi (än så länge), men man kanske skulle kunna trycka ur sig något skönlitterärt verk om man verkligen försöker.

Vad tror du?

The free soul is rare, but you know it when you see it – basically because you feel good, very good, when you are near or with them.

― Charles Bukowski, Tales of Ordinary Madness

Läs mer inlägg

%d bloggare gillar detta: