Idag var det dags för den årliga ispromenaden. Precis som förra året lovade jag dyrt och heligt att köpa mig ett par långfärdsskridskor så jag kunde glida runt som en graciös svan längs den utstakade banan på Mälaren som jag ser varje morgon från fönstret i mitt kök på Lillåudden.
Givetvis blev det inte så det här året heller, men nästa år.. Då kanske ni ser mig swoscha förbi med isdubbar runt halsen och en orange mössa. Eller kanske inte. I år nöjde jag mig att traska ut på den tjocka isen iförd ett par slitna gympaskor och en nervös sambo som klokt nog stannade kvar på land.