De första skälvande dagarna i Köping

Skapad: 4 februari, 2024 vid 20:38
Senast uppdaterad: 4 februari, 2024 vid 20:43

För er som hängt med i svängarna och läste mitt förra inlägg kommer det inte som någon överraskning att jag numera kan titulera mig Köpingsbo. Efter mycket om och men har jag nu lyft upp bopålarna ur den svindyra jorden ute på Lillåudden i Västerås och istället hamrat ner dom i den leriga myllan i Köping.

Vad som i min värld skulle bli en snabb och smidig flytt där jag bara skulle behöva ta en ledig dag från jobbet drog ut på tiden och nu har jag tappat räkningen på hur många dagar vi har hållit på och släpa en jävla massa lådor hit och dit.

Nu börjar jag dock äntligen se något slags ljus i tunneln – jag håller tummarna för att det inte är ett tåg.

Den första natten i Köping var bra, men det är de flesta av mina nätter. Faktum är att du skulle kunna gräva ett lagom djupt hål i valfri gräsmatta och putta ner mig där och jag skulle sova som ett spädbarn på en överdos hostmedicin. Även de andra nätterna flöt på i samma stil.

Som ni kanske minns krävde den här flytten en panikartad inhyrning av ett förråd via Shurgard. Detta förråd har nu så sakteliga börjat tömmas. Samtidigt som ett stort antal flyttlådor packats upp i lägenheten och saker och ting börjar komma på sin plats.

En AI-genererad bild av en regnig svensk stad i februari.
Köping, Arboga, Kungsör? Inget av dom faktiskt.
  • Vi har inte längre en stor svart byrå i hallen som blockerar två garderober. Den står där den ska inne på det tilltänkta kontoret.
  • TV:n sitter på väggen, väl inmätt inför framtida inredningsidéer. Jag låter detta passera utan någon vidare kommentar, blir det något av det hela så får ni se det här.
  • Internet och nätverk finns där internet och nätverk behöver finnas, vår smarta belysning fungerar nästan som det är tänkt och jag har hunnit med att köra två maskiner tvätt.
  • Sängen är vriden och placerad där den ska, till råga på allt med rena sängkläder i och i rätt rum.

Något som jag inte hade räknat med när flyttlasset gick var hur bisarrt det skulle kännas att ha 5 minuter med bil till arbetet. Jag har under hela mitt vuxna liv pendlat varierande sträckor till jobbet. Jag tror att jag kommer kunna vänja mig vid det här. 🙂

Jag räknar inte med att tömma det hyrda förrådet nästa helg men kanske helgen därpå. Hinner vi så hinner vi – gör vi det inte så får det vara så.

It is what it is.

Bilden i inlägget är inte från Köping, det är resultatet av AI-modellen OpenDalle v.1.1 som tolkar en regnig svensk stad i februari. Ganska träffsäkert om du frågar mig.