Vi var i Gävle för en tid sedan. När jag säger vi menar jag alltså jag och sambon. Om ni vid det här laget inte börjar bli nyfiken på vad det är för en liten filur som jag bor med så borde ni gå in och kika. Då menar jag sambon alltså. Till hushållet hör nämligen också en liten men ack så lurvig katt.
Denna lilla katt är inte riktigt som alla andra katter ty hon är både döv och har epilepsi. Henne har jag inte lärt att blogga ännu, däremot så finns hon på Instagram.
Whisky och Mia Skäringer
Anledningen till att vi befann oss i Gävle över huvud taget var för att beskåda Mia Skäringers föreställning Avig Maria – No more fucks to give. Det är nämligen så att sambon är med i den!
Inte live på scen men däremot i lite inspelat material som visas under själva föreställningen. Du kan läsa lite mer om hur det gick till i följande inlägg:
Dagen efter
När vi slog upp ögonen morgonen efter satt föreställningen och dess budskap som inpräntat i min hjärna. Ibland tar man till whisky och all möjlig sorts sprit för att sudda ut sånt där men det var inte därför som vi bestämde oss för att svänga förbi Mackmyras destilleri på väg hem mot Västerås igen.
Jag har länge tänkt att det skulle vara kul att få se platsen där en svensk whisky framställs men det har liksom inte blivit av. Mest på grund av att gångerna då jag råkat befinna mig i Gävle av alla platser på jorden är ganska lätträknade.
Hur som helst, GPS:en ställdes in på Mackmyra och det visade sig att destilleriet låg ett medellångt stenkast från hotellet så det tog inte särskilt många minuter att ta sig dit.
Nyckelringar
Eftersom varken jag eller sambon hade någon aning om vad som skulle vänta oss när vi kom fram så var vår ursprungstanke att leta upp någon slags souvenirbutik och köpa en nyckelring eller annat krafs som ett minne och sen köra iväg – men Mackmyragudarna ville annorlunda.
Minuterna innan vi dök upp hade nämligen två herrar i övre medelåldern haft precis samma idé som oss. Dessa herrar hade varit på en konferens av något slag och bestämt sig för att köra in till den här mytomspunna platsen för att se omkring.
Damen på andra sidan dörren
Eftersom jag ibland går vilse i mina egna kalsonger lyckades jag inte omedelbart hitta ingången till den tänkta butiken där vi skulle hitta vår nyckelring. Till slut tog sambon över och klev fram till första bästa dörr. Där på andra sidan möttes vi av en härlig kvinna som frågvist plirade på oss och undrade vad vi hade där att göra?
Eftersom vi inte riktigt visste vad vi gjorde där svarade vi just så, att vi vet inte.
Det tyckte kvinnan var så roligt så att hon ställde upp dörren på vid gavel och bad oss komma in i stugvärmen. Det föll sig nämligen som så att herrarna innan oss lyckats tigga till sig en guidad tur av hela destilleriet och kvinnan undrade om vi ville följa med.
Det ville vi naturligtvis och under 47 minuter fick vi en grundlig genomgång av hela tillverkningsprocessen från korn till färdig dryck.
Det här tyckte jag var så häftigt att jag väl hemma igen sprang in på första bästa Systembolag och köpte en brukswhisky från Mackmyra. Det blev liksom lite mer spännande att dricka den när man vet var den kommit från och hur den blivit till.
Bli inte förvånade om det dyker upp en och annan bild på en egen lagrad Ludwigtunna här på bloggen om 3-5 år.