Tanken var att vi skulle tillbringa en natt på det lätt mystiska hotellet mitt i stan, byggnaden med 18 våningar som majestätiskt sträcker sig upp mot skyarna invid Mälarens strand. Det här ville vi, men någon annan ville annorlunda. Till slut hamnade vi på Gröna Lund.
Ludwig Sörmlind, alltså jag, har den goda smaken att fylla år på sommaren. Ibland infaller min födelsedag under min semester – på så vis kan jag slippa undan de allra flesta gratulationerna från arbetskamraterna. Facebook är en helt annan sak, de senaste åren har jag faktiskt lagt min födelsedagsinformation som privat för att inte svämmas över av en massa tårt-emojis och andra meddelanden.
Nu är det bara de närmast sörjande som lyckas komma ihåg den stora dagen och det är precis så som jag vill ha det. Jag kanske är något utav en födelsedags-grinch?
Branden som förändrade allt
Att traska runt som en annan surmule vid varje födelsedag är kanske inte ett helt sunt beteende och i år hände något som ändrade lite på det här. När jag kom hem från jobbet den 3:e juli möttes jag av en liten present från Lilla sambon. På vårt vardagsrum stod det lite blommor, lite bubbel och ett märkligt kuvert.
I det märkliga kuvertet hittade jag en inbjudan till en hotellvistelse. Hotellet vi ämnade bevista vad just Steam Hotel men där hände något som skulle ändra på det här.
Natten mot lördagen den 6:e juli evakuerades hotellet och samtliga gäster fick ta tillflykt till en närbeliggande skola. Ett kylskåp på relaxavdelningen fick för sig att spontantantända (eller om det hela var anlagt – vad vet jag?) och när det brinner uppstår rök och i de allra flesta fall väldigt mycket vatten.
Detta gjorde att vi så småningom blev kontaktade av hotellet som meddelade att de tyvärr inte kunde ta emot oss. Men istället för att checka in den 7:e juli som det var tänkt fick vi ett presentkort på en övernattning inklusive frukost en helt annan dag, en dag som vi får välja själva.
Berg-och-dalbanor istället för spa
Dagens planer kastades helt över ända och helt plötsligt hade vi inte längre en incheckningstid att hålla reda på. Ett snabbt ö-råd i soffan inleddes och det dröjde inte länge innan vi istället bestämde oss för att hoppa in i bilen och ta oss till Gröna Lund istället. Den här lilla fläcken vid Lilla allmänna gränd ute på Djurgården tycks ha gott upp i huvudet för att stanna på Lilla sambon. Själv har jag inte varit här sedan jag tillsammans med en vän satt och slurkade ljummen folköl i skydd av träden vid ingången för att kunna komma in och lyssna på Dia Psalma på stora scenen.
Lilla sambon börjar prata om Gröna Lund så fort hon känner på sig att vi befinner oss inom 8 mils radie från berg-och-dalbanan. Nu skulle det äntligen ske, hon skulle få åka dit.
Parkera på Djurgården
Att köra bil till Gröna Lund är inte värre än att köra bil till valfri adress i Stockholm. Strax utanför ingången hittade vi en någorlunda gles parkering där drygt 200 bilar får plats om de pressar ihop sig lite.
Strax innan ingången hittade vi en biljettautomat och bestämde oss för att ge oss på en gammal hederlig 5-kamp! Jag som blir åksjuk bara jag kliver över en tröskel tackade min lyckliga stjärna för att jag skulle få slippa eventuella tekoppar och uppskjut. Istället gick vi in på Pettson och Findus värld. En lagom start på vår tivolidate.
När jag kryssat mig fram bland vilda barn och den lyckligt leende sambon gick vi loss på de lite mer actionfyllda stånden. Vi bankade på saker, vi sprutade vatten på andra saker och vi kastade bollar hej vilt. Efter ett par timmar stod jag som vinnare i den hårda kampen.
Det ville sig inte bättre än att jag på stående fot fick gå med på att Lilla sambon skulle få revansch vid ett senare tillfälle. Sedan drack vi kaffe.
Inte så lustiga huset
Blå Tåget, Lustiga huset och ett par andra gamla klassiker fick mig lite lätt nostalgisk och innan jag visste ordet av fann jag mig balanserande på den märkliga trappan som leder upp till ingången på ovan nämnda hus. Konstigt nog lyckades jag ta mig upp utan att bryta varken tår eller lårbenshalsar. Värre gick det inne i huset.
De flesta av rummen kände jag igen från tidigare besök men det tycktes ha tillkommit en hel del nyheter inne i de vindlande smala rummen. Barn kom skjutna som projektiler till höger och vänster och ett tag var jag inte säker på om de var besökare eller hörde till hindren som man skulle ta sig igenom.
Blandade bilder från Gröna Lund
Om Gröna Lund kan man skriva mycket och säga ännu mer. Kvällens höjdpunkt var nästan båset där Jimmy från Skövde höll hov. Han såg till att vi efter mycket om och men kunde lämna området med varsin lurvig liten hummer. På återseende Jimmy!
