Bäst i världen på att sova

Skapad: 6 december, 2018 vid 10:55
Senast uppdaterad: 25 juni, 2019 vid 23:52

Med ett ilsket pipande vaknade jag till vid 06.00 och undrade ett par sekunder var jag var och varför jag var inlindad i slangar och blinkande apparater. Det dröjde inte speciellt länge innan jag kvicknade till tillräckligt mycket för att minnas att jag igår spenderat orimligt lång tid på att klicka fast sensorer av alla det slag lite här och där och sedan försökt somna klockan 22.

Det gick sådär att somna, inte bara för att det är ovant att sova med en massa apparatur fastmonterad på sin lekamen men också för att jag fick lite prestationsångest. Jag vill bli bäst på det mesta jag företar mig – att sova är inget undantag.

Tillbaka till sjukhuset

Strax efter klockan 07 rullade jag in på den förhållandevis tomma parkeringen utanför sjukhuset i Västerås. Förutom ett par frusna taxichaufförer som stod och huttrade och en och annan stressad människa som halvsprang in genom snurrdörrarna var det nästan bara jag där.

Men när jag kom lite närmare själva ingången stötte jag på en gammal bekant som hälsade glatt när jag sömndrucket stapplade förbi på trottoaren.

Igår snubblade jag nämligen på en dam i en rullstol som var på väg ner i en av alla hissar jag virrade bort mig i på mina vandringar runt mellan de olika avdelningarna. Damen frågade om jag möjligtvis skulle åka neråt, vilket jag också skulle. I nästa andetag frågade hon om jag kanske till och med skulle ta mig till huvudingången och även det skulle jag ju.

Det ville sig inte bättre att jag körde den lilla damen genom sjukhusets vindlande korridorer hela vägen ut genom dörrarna som slog igen bakom oss med ett pys.

Där lämnade jag henne igår och på samma plats hittade jag henne i morse. Och nej, hon hade inte suttit där hela natten.

Entréer och ombyggnader

Under vår pilgrimsvandring genom sjukhuset hann vi diskutera både den rådande ombyggnationen av sjukhusets entré och jämföra den med bygget av Nya Karolinska, vi snubblade även in på damens höftkulor men den delen av konversationen håller jag för mig själv.

Ludwig Sörmlind i vinterskrud
Ludwig iförd mössa och ett glatt påklistrat leende.

Jag skulle kanske inte riktigt säga att jag fick en vän för livet där i rullstolen men jag skulle nog morsa glatt på henne om jag skulle snubbla på henne i något annat sammanhang.

Utrustning inlämnad

Samtliga sladdar och maskiner återlämnades på rätt avdelning och i rätt tid, nu återstår bara att invänta resultatet. Jag håller tummarna!

Läs mer inlägg

%d bloggare gillar detta: