När jag var som vildast i min ungdom kunde jag inte se längre än vad näsan räckte. Ibland trodde jag knappt att jag skulle hinna bli 42 år. Men så blev det – här sitter jag gammal och klok och ser tillbaka på ett äventyrligt liv. Med lite tur så har jag inte ens kommit halvvägs.
Det var inte så här jag trodde att det skulle bli. Jag stryker numera mina sängkläder, åker i god tid till jobbet och super bara sporadiskt. Dessutom spelar jag golf.
Friskrivningsklausul: Alla eventuella likheter med nu levande eller för den delen döda personer som icke är namngivna är slumpmässiga och helt tagna ur luften. Det vill säga fullständigt påhittade och inte någonting annat. Oavsett om du läser den här bloggen eller inte så kan du vara säker på att det inte är dig mina skriverier handlar om så länge jag inte nämner dig vid namn. För mer information om fenomenet slump har wikipedia en bra artikel om satsen om oändligt många apor som jag rekommenderar alla att fördjupa sig i. Satsen om oändligt många apor i sin ursprungliga form slår nämligen fast att en apa som slumpmässigt trycker på en skrivmaskins tangentbord till slut kommer att ha skrivit alla böcker i det franska nationalbiblioteket Bibliothèque nationale de France.
Promoe har klippt sig och skaffat ett jobb. När jag bläddrar runt på Facebook ser jag att min gamla barndoms-punkvän numera rider häst. Själv håller jag på med kallbryggt kaffe och lagar mina trasiga kalsonger istället för att köpa nya.
Mitt livsmotto är att det inte växer någon mossa på den sten som rullar så jag antar att jag får fortsätta rulla vidare mot nya äventyr. Kanske fortsätter jag stryka mina sängkläder. Eller så gör jag en ny tatuering och köper en cabriolet. Snart (eller kanske inte riktigt) fyller jag 50 och då har jag hört att risken är stor att man drabbas av någon slags kris.
Den som lever får se!