Tänk så många olika saker man hinner med under en livstid egentligen. Jag både hoppas och tror att jag har en hel del kvar att uträtta innan jag flyttar in i en enrummare med lock men man vet aldrig vad som händer. Blir jag påkörd på vägen till soptunnorna utanför porten så är det ju så. Men om nu så skulle ske är jag ändå jäkligt nöjd med mitt liv hittills.
Mina kollegor och ett par av mina vänner tycker att jag ska skriva en bok, men att plita ihop sina memoarer innan man är 40 känns lite sådär. Memoarer ska, enligt mig, reflektera ett helt livs göranden, tyckanden och både miss- och vanliga lyckanden. Jag känner mig inte riktigt färdig med något av detta ännu.