Imorse klev jag utanför dörren och möttes av klar, krispig luft. Bilen som står på parkeringsplatsen alldeles utanför min port såg mer ut som en gammal glass man glömt i frysen i fyra år än ett fungerande fordon och jag gick motvilligt mot min parkeringsplats och bävade inför vad som skulle möta mig när jag kom fram.
Ända sedan jag som ett litet snorigt barn på fritis lade vantarna på min första Kamratposten har jag tyckt att det varit fascinerande att ha brevvänner. Kamratposten, eller Bamse, var nämligen the go-to place on man var på jakt efter en brevvän.
I ett försök att vidga mina vyer och lära känna min nya vackra stad på riktigt tar jag mig då och då mig ut till fots och vandrar planlöst omkring längs gränder, broar och gångstråk. Häng med du också!
Som vanligt när jag tar mig för något så lägger jag all vaken tid på det och uppslukas helt och hållet av det. Den här gången är inget undantag och det är därför det inte har hänt särskilt mycket i bloggväg här den senaste tiden. Utanför bloggen däremot är det full fart. Fortsätt läsa för att få en inblick i mitt liv och vad jag för tillfället är så sysselsatt med.