Jag klurar ganska ofta på vem jag faktiskt är egentligen. Det låter allvarligare än vad det låter, det är inte så att jag sitter ute på en stubbe i skogen med pannan i djupa veck och funderar på livet, universum och allting. Det är snarare så att jag ibland låter tankarna vandra fritt och allt som oftast letar dom sig iväg till någon slags dåtid och jag fastnar i dagdrömmar om mina förfäder.
Satt varenda kotte i min släkt i någon finsk skog och täljde pinnar eller fanns det människor som var lika sugna på äventyr och andra konstigheter som jag?