I torsdags gjorde jag något som jag inte gjort sedan 1999. Jag gick till tandläkaren. Det var absolut inte frivilligt men efter tre långa smärtsamma tandvärksveckor hade jag inte så mycket att välja på. Tandvårdsbidrag och liknande konstigheter hade jag ingen aning om när jag med darrig röst fråga den ömma sambon vilken tandläkarmottagning man ska gå till när det liksom krisar till sig i munregionen.
Sambon tipsade mig om något som hette Smile och med ett sånt namn kan det ju liksom inte bli fel tänkte jag och gick och lade mig för att försöka få ett par timmars sömn. Det blev just bara ett par timmars sömn, när jag slog upp ögonen två timmar senare kändes det som att jag hade en slagborr fastmonterad i underkäken och jag kapitulerade till slut.