Mongolisk strupsång och Didgeridoo

14 december, 2018 vid 23:04

Det gäller att göra det mesta av varje dag, och då speciellt mornar. När ens sambo får för sig att bege sig ut på Afterwork på en torsdag och har för avsikt att arbeta dagen efter anmälde jag mig som frivillig att se till att hon kom upp i tid och som hon skulle när torsdagen förvandlades till fredag.

Redan när jag gick och la mig på torsdagskvällen hade jag börjat forma en plan för hur jag skulle göra för att få upp henne och samtidigt behålla samtliga armar och ben i behåll – hon kan nämligen vara lite halvilsken på morgonen men det finns lösningar även för det.

Så länge man ser till att det finns nybryggt kaffe i termosen så att hon bara kan sätta sig med en kopp och vakna till liv brukar man klara sig rätt så bra. Men idag räckte inte ens en rykande kopp varmt gott och mörkrostat kaffe.

Strupsång och långa träpinnar

Jag har med tiden utvecklat mitt väckande till en riktig konstform, det som började med att helt sonika ställa sig och skrika BIIDOO BIIDOO som en 150-kilos Minion samtidigt som jag tänder och släcker lampan i sovrummet har med tiden gått från att snabbt slänga ut alla täcken och kuddar från sängen till vardagsrummet till lite mer raffinerade metoder.

När klockans tredje larm ljöd och sambon inte visade något tecken på att vilja gå upp frivilligt satte jag min plan i verket. På högsta volym började jag spela upp Mongolisk strupsång på Youtube!

Katten som är döv for upp som en missil och tittade sig vilset omkring, sambon undrade vad i hela h-e jag höll på med men ville trots detta fortfarande inte gå upp.

När den mongoliska topplistan i genren strupsång inte fungerade tillräckligt bra hittade jag en 10 timmar lång video med didgeridoo istället och det gjorde verkligen susen. Upp kom hon och kaffe fick hon.

Taktisk reträtt

För att undvika det allra värsta morgonhumöret bestämde jag mig snabbt för att i förväg gå och hämta bilen från parkeringen och vänta kvar i den alldeles nedanför porten. Det fungerade ganska bra. När hon väl hittade ner till bilen var hon den gamla vanliga glada sambon igen.

En godtycklig didgeridoo-spelare på en gata någonstans. Det är inte mannen på bilden som väckte sambon.

Det här inlägget är utspätt med en stor portion poetisk frihet. Sambon är faktiskt inte alls speciellt sur på mornarna, men en afterwork kan väl göra vem som helst lite småseg på morgonen.

Relaterat innehåll

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: