Den vilda jakten på duttpennan

Skapad: 2 januari, 2019 vid 02:04
Senast uppdaterad: 2 januari, 2019 vid 17:09

Jag har många svagheter och ett och annat fel, om man kombinerar de här två så får man en svagfelighet. Men jag har ganska många bra egenskaper också. Envishet är en sådan, men beroende på vem man frågar så skulle man kunna klassa just den egenskapen som både bra och dålig.

Jag väljer att se den som en väldigt bra egenskap. När jag snöar in på något så släpper jag det liksom inte. Det är ju bra om det rör något som faktiskt går att lösa, som att hitta mjölkpaketet med längst hållbarhet i kyldisken eller när det gäller det som det här inlägget ska handla om. Att hitta duttpennor. Det är mindre bra när det handlar om att jag vill bli bäst i världen på att spela Ukulele eller lära mig fasadklättring.

Nostalgi

Ända sedan jag genomled mitt allra första Bingolottoprogram någon gång i början på 90-talet har jag varit fascinerad av de härliga pennorna som alla i publiken tycks sitta och slaska med på sina lotter. På den här tiden var pennorna vita och ganska otympliga, jag misstänker att jag skulle behövt använda dubbelfattning om jag hade fått tag i en då.

Ingen vinst på ettans eller tvåans bingo – men däremot på treans!

Eftersom jag inte är någon Bingolottospelare av rang så brukar jag på min höjd titta på ett eller på sin höjd två avsnitt om året och då handlar det förmodligen om en uppesittarkväll av något slag. 2018 var inte annorlunda.

God Jul och så vidare

Julfirandet 2018 gick nämligen i Bingolottots tecken. Jag och sambon hade med hjälp av dennes föräldrar lagt vantarna på ett par lotter till uppesittarkvällen. Jag vann 50 spänn men det är inte vad det här ska handla om. I våra förberedelser inför den stora spelkvällen letade vi igenom hela lägenheten och halva vindsförrådet efter den perfekta pennan. Då kom jag att tänka på de lustiga duttpennorna.

Till julkvällen hann vi inte med att leta reda på några pennor bland allt julstök i form av julskinketillverkning och pepparkaksätande men till nyår skulle vi banne mig ha varsin penna. Vi bestämde nämligen redan under julkvällen att vi skulle ge oss i kast med uppesittarkvällen på nyårsafton också.

Jakten kan börja

När vi åkte till den lokala ICA-handlaren för att hämta ut vår förbeställda 3-rätters nyårsmiddag stannade vi till i förbutiken och ställde oss i kö. När det till slut blev vår tur frågade jag glatt om en duttpenna och möttes av en oförstående kassörska. Hon hade inga att sälja så jag tackade för mig och gick ut på parkeringen.

Glitter och glamour!

Eftersom det är kutym att inhandla spolarvätska på nyårsafton tog vi sikte mot Biltema.

Nej, jag brukar inte alls handla spolarvätska på nyårsafton men nu tog den slut i bilen och jag behövde fylla på

Tanken var att det kanske skulle finnas någon liknande slags penna där. Eller en partyhatt för det ville vi också införskaffa oss för att med stil kunna skåla in det nya året.

Tyvärr hittade vi varken pennor eller hattar så nästa steg fick bli ICA Maxi. Där hittades tämligen omgående hattar och även serpentiner, tutor och allehanda glittrande saker som fick följa med hem till lägenheten igen. Men inga pennor, varken inne i butiken eller i förbutiken.

Sambon börjar tröttna

Jag blev mer och mer intresserad av att hitta en sån här jäkla penna men jag misstänkte att sambon började tröttna. På vägen tillbaka körde vi förbi Coop i Stenby och knallade in genom dörrarna. Där möttes vi av en lång ringlande kö till förbutiken och sambon ålade sig fram till kassan för att kolla om det fanns några pennor här. Det hade nämligen inte varit alltför kul att ta en kölapp, vänta 20 minuter och sedan få reda på att de inte saluför duttande Bingopennor.

Väl ute på parkeringen igen gav sambon officiellt upp och ville åka hem. Men det ville inte jag. Det måste ju finnas minst en öppen spelbutik som har duttpennor på nyårsafton?

Skallbergets Spel & Tobak blev nästa stopp. Det här verkade nästan för bra för att vara sant. Det fanns en ledig plats i 15-minutersfickan alldeles utanför butiken och jag sladdade in på den så fort jag någonsin kunde. In rusade vi i butiken och frågade om en duttpenna till Bingolotter.

-Ja, svarade butiksinnehavaren glatt och slet fram en Bingolott.

-Nej, en penna, svarade vi.

-Du har Bingolott? frågade mannen förbryllat.

-Ja, vi har lotter men vi behöver pennor, svarade vi lite mindre entusiastiskt.

-SLUTA! skrek mannen och lade tillbaka lotterna.

-Hej då, hej då, gott nytt år, tjoade han fram efter ett tag när vi inte riktigt visste var vi skulle ta vägen.

Antingen var pennorna slut, eller så hade han kanske slutat sälja dom, eller så tyckte han att vi skulle sluta för att vi inte ville köpa lotter. Svaret på den här frågan kommer vi aldrig få reda på men en sak var säker – Jag var inte färdig med min duttpennjakt!

In mot staden

Raskt vände jag bilen och satte fart mot Västerås Centrum. I närheten av Storgatan hittade jag en tom p-plats och trixade in bilen någorlunda rakt till tonerna av Aviciis dunderhit Levels.

Vad tusan är det som händer? hann jag tänka medan bil, jag och sambo bäddades in i ett stort rökmoln. Hade vi hamnat på festival?

Förvirrad bloggförfattare i förarsätet. Halsduken har min mamma stickat.

Efter ett par minuter kom jag på att det faktiskt är nyårsafton och att jag läst något om en laser- och eldshow någonstans i stadens centrum. Det måste vara en testkörning av något slag det var fråga om.

Sambon glömde med ens bort vårt uppdrag och började dansa i takt med musiken. Jag ville gå på toaletten och satte mig i bilen igen. När sambon dansat färdigt skuttade hon glatt iväg mot spelbutiken på Stora gatan.

Vi lyckades!

Efter vad som kändes som en evighet kom hon elegant glidande runt gathörnet. I handen hade hon ett par duttpennor av senaste snitt.

Överlycklig sambo som numera även kan tituleras duttpennsägarinna!

Nöjda med vårt äventyr konstaterade jag att om jag inte varit så förbaskat envis hade vi inte haft några duttpennor. Sedan är det av mindre betydelse att det går alldeles utmärkt att spela Bingolotto med vilken slags penna som helst.

Det går till och med bra att inte spela live alls och bara rätta i efterhand men det vågade jag inte ta upp till diskussion med den spelglada sambon. Speciellt inte när hon likt Karl-Bertils ömma moder fick något religiöst i blicken när hon äntligen fått inte bara en, utan två äkta duttpennor i sin ägo.

Relaterat innehåll

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: